Jag har smsat som en galning till Ida och Julia för jag fick en ide om bloggen. Båda gick med på förslaget om att vi skulle ha varsin simsblogg. Julia har redan sin

http://juliasims3.bloggplatsen.se/

Sen har jag min

http://willethesims3.bloggplatsen.se/

Och Ida skulle vänta lite

hejsan allihopa!

Förlåt för sämsta uppdateringen men min förklaring är faktis att jag har opererats.

Jag skulle först göra tidinställt inlägg men jag vart så himla nervös så jag glömde totalt bort det.

Och efter operationen har jag haft så ont. Så jag har inte orkat blogga.

Men jag har fortfarande ont.

Jag kommer att blogga det jag har missat imorgon.

Kram på er alla :)

Mitt söta legancy par.

// Julia

Roxy = Röd

Molly = Grön

Mamma = Blå

Pappa = Lila

Max = Orange

Dagen efter:

Innan skolan ber Mollys mamma Molly  att sätta sig vid brasan där hennes pappa sitter i soffan.

Molly känner rädslan spridas i kroppen. Hon anar att detta samtal kommer att sluta dåligt. Molly struntar i sin känsla och sätter sig i soffan mitt i mot hennes föräldrar.

Mamma: Vi har en sak att berätta för dig.

Molly tittar på sina föräldrar och tankarna rusar runt i hennes huvud.

"Vad har hänt?"

"Har någon dött?"

"Har jag gjort något fel?"

"Vänta, varför hade mamma ett så syrligt tonfall?"

Pappa: Du får ursäkta din mor, hon kommer vara så här ett tag framöver. 

Molly: Varför?

Pappa: Den enkla förklaringen är att din mor är gravid. Som vi har sagt i flera år fick vi dig eftersom gud visste att vi gärna ville ha ett barn. Men eftersom din mor var med om sin olycka kunde hon inte få ett eget barn. Men nu verkar det som hennes skada har läkt!

Mamma: Ja och nu ger gud oss ett eget barn som inte kommer vara lika odräglig som du är.

Molly!! Vänta!! Det var inte så hon menade!!

Molly lyssnar inte på sin pappa. Hon fortsätter att springa och springer hela vägen till skolan medan hon gråter. När hon närmar sig skolan torkar hon ilsket bort sina tårar, samlar sig och går in.

När skolklockan ringer ut till rast är Molly fortfarande arg på sin mamma. Hon orkar inte gunga, hon orkar inte leka. Molly sätter sig på bänken i skuggan och hoppas att ingen ser henne. Nu är hon nära till gråten men övertalar sig själv att inte börja gråta.

Roxy: Fulunge!!

"Inte hon igen!, Jag orkar inte bråka"

Roxy: Snart får vi väl bevis på att du är skitful

Molly förstog inte vad Roxy menade men struntade i henne ändå. 

Jag menar. Nu när ditt syskon kommer födas kommer bebisen lätt att överglänsa dig. 

Roxy sluta! Jag orkar inte bråka med dig idag

HA och du tror att jag bryr mig ap....

Max: ROXY! LÄGG AV!!

Roxy tystnade. Hon hade alltid haft respekt för Max. Kanske var hon lite kär i killen.

Max: Kom Molly vi går.

Molly och Max går in till lektionen. Innan de går in i klasrummet kramar Max Molly hand. Molly kände att värmen spreds i kroppen. De dem inte visste var att Roxy såg allt och efter det ögonblicket skulle Roxy förpesta Mollys liv för alltid.

Väl hemma började Molly med sina läxor när hennes pappa kom ner för trappan.

Molly, din mor menade inte det hon sa i morse. Jag hoppas att du inte blev ledsen

Det är okej pappa

Okej. Bra. Märkte du att jag oljade din byrå låda?

Var det du!? Tack pappa!!

Gå upp och ha lite kul nu.

Okej!

//Wilhelmina