Helloj har funderat lite

Julia har ju en kategori som heter Julia tipsar och jag kaske ska ha en som heter Ida tipsar

Vad tycker ni?

Det hade pågått i några månader nu. Jag mådde så dåligt jag funderar på att flytta till mormor och morfar men de säger bara att det inte är något. De fattar inte hur jag mår, ingen förstår hur det känns att ens pappa slår ens mamma det är hemskt. Varje dag får jag se på när pappa slår mamma och de skriker på varandra. Jag får typ aldrig göra något för mina föräldrar, det är som om jag bor i ett fängelse det finns inga vägar ut och om jag rymmer hittar de mig igen. Jag smiter ut på kvällar för att vara med mina kompisar men så fort jag kommer hem blir det världens förhör och det leder till att mamma och pappa bråkar. Jag vet vad ni tänker ”sluta smita ut” men det är inte roligt att typ aldrig få träffa sina kompisar och detta leder till att det går dåligt i skolan jag går i en liten klass där alla vet hur det är hemma hos de andra. Alla i min klass vet hur jag har det men ingen vet att min pappa slår min mamma. Det är bara en som vet och det är min bästis June

Jag kom in i verkstaden där mamma och pappa jobbade (min mamma och pappa är båda konstnärer) och såg att de båda stod och grälade igen och det gjorde mig mycket ledsen hela jag fylldes med tårar som bara ville ut

Jag stod bara där som förstenad min kropp ville inte göra något och jag ville bara försvinna, försvinna långt där ifrån. Nu slog pappa mamma och det var det som fick mig att reagera.

Jag sprang där ifrån jag tog vår röda bil nu ville jag här ifrån. Jag stack för att få lite tid för mig själv det var skönt jag satte mig på en parkbänk och njöt av tystnaden

Plötsligt ringer mobilen och det är pappa han var jätte sur på mig för att jag stack så det var bara att bege sig hemåt

När jag kommer hem ser jag pappa i dörröppningen men när han ser mig går han ut han skriker på mig och säger att jag är en idiot och massa annat .

Sist så slår han mig, MIG, SITT EGET BARN! Alltså jag kan inte fatta det han slog mig han var sur för att jag stack men varför slog han mig? Jag sprang in på mitt rum och smällde igen dörren nu var jag ledsen jag försökte ringa någon av mina kompisar men ingen svarade jag kände mig som den ensammaste på jorden och utanför min dörr hörde jag mamma och pappa bråka.

En dag när jag kom hem från skolan så var det ovanligt tyst ingen var i verkstaden. Jag kollade in i verkstaden men där fans bara pappas halvfärdiga målning. Pappa borde vara i full gång och jobba vid det här laget men ingen var hemma(mamma var borta över dagen). Plötsligt ringer det på dörren och jag öppnade och där stod en polis
- Hej är det du som är Lina Land
- Eh, Ja det är jag
- Jo det är så att vi har fått in anmälningar om att din pappa slår dig och din mamma och jag skulle vilja veta om det är sant
- Vart är han?
- Han är på polis stationen och han kommer vara där tills du svarar
- svarar på vad?
- Om det är sant att din pappa slår er
- Aha då fattar jag
- nå är det sant?
- nnej det gör han inte
- okej då beklagar jag missförståndet. Adjö
- Hejdå. Sa jag och stängde dörren bakom mig

På kvällen kom mamma hem hon gick in och kramade mig och vi pratade lite
- Hur har du haft det gumman
- bra men polisen var här idag
- Vad sa de då
- de sa att det var någon som sett att pappa slog mig här om dagen och berättade för polisen
- Vad sa du då
- jag sa att det var fel för om jag sagt jag hade han troligen slått mig när han kom ut
- Jag förstår dig Jag hade nog gjort samma sak.

Flera dagar gick och mitt liv gick vidare som vanligt men det med polisen var glömt men pappa var försiktigare nu han ville inte att någon skulle få se vad som verkligen hände hemma

En dag när jag slutade tidigare i skolan gick jag hem själv jag gick in genom dörren ser jag pappa som försöker krama mamma men mamma vägrar hon verkar jätte sur
- Vad är det som händer
- Din så kallade pappa säger att han har fått barn med June
- Med min bästa vän!! Hur fan kan hon, hon vet ju vad han gör och hon är ju bara nitton
- Det bara hände. Sa pappa
- bara hände jag fattar inte hur du kan säga så när du har fått barn med henne
- Om du inte kan leva med det ska jag lyfta din börda. Skrek pappa
- Vad menar du? Frågade jag
- Jag flyttar med henne till Frankrike med henne
- Bra då slipper vi dig! Skrek mamma. Pappa gick ut och smällde igen dörren efter sig.
Jag gick fram och kramade om mamma och sa att allt skulle bli bra nu hade vi inte någon som slog oss nu kunde hela vårt liv vända.

Hoppas ni gillade den. Ska fortsätta men innan ska jag lägga upp del 4 i Familjen Sjödal tror jag   

heeej allihopa, Jag har tråkigt så vi kör del 3 med en gång

Jag rekommenderar att ni läser de tidigare inläggen först.

Del 1 del 2 

Dagarna rullar på och allt blir bara bättre och bättre. Madison och Paul träffas varje dag och har blivit as bra vänner. Pauls barn älskar Madison. Samantha tränar med Kevin varje dag.

- Tja Samantha, Det var ett långt tränings pass idag jag är helt slut säger Kevin och andas tufft.

- Ja eller hur

- Du borde bli tränare

- Jag trivs bra som lärare, Ska vi åka och äta?

- Javisst jag är utsvullten.

Vi hoppar in i min bil, spänner fast säkerhetsbälterna och jag startar mortorn.

- Vart ska vi åka då? frågar Kevin

- Vad sägs som det lilla cafeet som är tre minuter bort? svarar jag

- Ja Twinbrooks cafe.

- Japp

Jag parkerar bilen och vi sätter oss ner vid ett bord. Vi beställer vad vi ska ha och strax kommer maten,

Vi äter upp maten och sen börjar vi prata.

- Du har verkligen varit en underbar vägvisare och vän Samantha säger Kevin.

- Tack Kevin, jag är glad att jag har fått en vän som du svarar jag glatt och leer mot honom.

- Alltid vänner

- mm, varför ville du egentligen flytta hit? frågar jag honom.

- Jo, Min fru fick ett jobb här som sjuksköterska och barnen skulle börja i skolan här.

- Din fru! svarar jag chockat och ser in i hans bruna ögon. 

- Ja min fru, Hon är en underbar kvinna, Hon vill verkligen träffa dig. Du är verkligen min bästa vän Samantha.

- Är du gift frågar jag argt?

- Ja det är jag

- Varför har du inte berättat något? !!

- Har inte haft tillfälle ännu

- Jaha svarar jag med gråten i halsen.

Hemma hos Paul är Madison de står och snackar om allt möjligt.

- Haha Adison du är verkligen rolig skrattar Paul.

- Du är också rolig och underbar.

- tack så mycket svarar han.

- du

- Mm

Jag sänker ner huvudet lite och tittar på honom med mina gröna ögon. Jag ser in i hans bruna vackra ögon som tindrar.

- vad är det Madison?

- Jag älskar dig Paul säger jag och tänker inte mig för jag bara trycker mina läppar mot hans.

Han besvarar kyssen och sen blir kyssen längre.

Han släpper taget om mig och skjuter ifrån sig mig.

- Madison det funkar inte svarar han kort

- Varför inte?

- För du är 18 år och jag är 40 år. Det kommer snackas massa. Jag gillar verkligen dig du är så jäkla fin. Men du är för ung.

- Jag bryr mig inte om ålderskillnaden. Det viktigase är att vi älskar varandra svarar jag och kysser honom igen och sen går jag hem.

Vad har jag gjort? Tänker Paul inom sig

Vad tycks?

Del 4 kommer på fredag. 

Hejsan, Som Ida sa försvann mitt internet med det kom precis tillbaka så nu uppdaterar jag.

Kärlek & Besvikelse del 2

Jag rekommenderar om ni inte har läst den här serien innan så är det bra om ni läser de tidiga inläggen.

Del 1 

- Haha okej svarar jag och skrattar

- Okej men nu måste jag faktis rusa hemåt, Då ses vi här imorgon klockan?

- tolv, jag är ledig imorgon

- Okej, roligt att träffas Samantha vi ses

- Hej då

Han lämnar rummet och jag och Adison ställer oss på ett varit springband.

- Hur gick det? frågar Adison medans hon springer

- Bra, han var riktigt trevlig, han var nyinflyttad i stan och vi ska ses här imorgon.

- Wow, Bra jobbat Samantha, Hoppas det går bra nu svarar hon och springer i lagomt tempo.

- Tjejer jag är helt utmattad och drar hem! ropar Madison och går.

- Okej svarar vi högt i mun på varandra och springer snabbare.

Hemma i huset står Lucia och tänker på en plan.

- Jag ska bli av med dem där tjejerna förr eller senare. Att inte Madison lämnade huset när jag har legat med alla killar hon har varit tillsammans med. Och bitchen Adison borde lämnat huset för länge sen. Jag har lixom sabbat hennes liv. Och inte tala om den vänliga Samantha. Hon tar aldrig åt sig när jag skriker åt henne. Jag kan alltid göra så hon blir av med jobbet. Mohaha det här kommer bli kul tänker Lucia

Madison är på väg hem men hon har glömt att handla mjölk så hon svänger av och går och frågar grannen om mjölk.

Madison är nervös hon har aldrig träffat dem här grannarna. Tänk om dem är elaka.

Hon kliver upp för trappan och knackar fort på dörren.

Dörren öppnas och ut kommer en kille i fjortio års åldern ut. Han leer mot Madison

- Kom in vännen säger han och Madison går in.

- Jo, hej jag undrade om du hade lite mjölk jag kunde få låna?

- Självklart, Vad heter du?

- Madison svarar jag kort

- vad trevligt jag heter Paul svarar han.

- Okej trevligt att träffa dig Paul

- Detsamma Madison

- Bor du här ensam?

- Nej, Jag har mina barn

- Jasså hur många?

- Två, en flicka som är 4år och en pojke han är 7år

- vad gulligt jag älskar barn

- jag gissar på att du inte kan vara mer en tjugo år svarar han

- Jag är arton år

- Det misstänkte mig

- tack så mycket för mjölken ska nog gå nu. 

- Vi ses Madison svarar han och jag går ut.

Madison rusar hem med glädjen i kroppen. Hon springer in till Samanthas och hennes rum där Samantha och Adison sitter.

- Tjejer !! skriker Madison

- Åhh Madison svarar jag kort och kramar om henne.

- Vad e det Samantha? frågar hon och kollar konstigt på mig.

- Du sa att du skulle hem, Du var knappast hemma. Vart var du?

- Jag skulle just berätta det.

Så berättade jag från början till slut.

- Sprang du verkligen hem med glädjen i kroppen frågade jag och stirrade konstig på henne.

- Ja, Han förstod verkligen mig.

- Det glädjer mig att du är glad igen svarar jag med ett leende.

- Samantha jag tror jag gillar honom

- Va? Skojar du han är gammal Madison.

- Jag vet att han är 22 år äldre än mig. Men han förstod mig och han var så underbar med barn. Hans fru hade lämnat honom och barnen. Han hade verkligen två små söta barn.

- Du är verkligen intresserad av honom.

- Ja, imorgon ska jag gå ditt igen

....

vad tyckte ni?

Del 3 kommer på  fredag :)

// Julia

Jo jag gör som Ida och funderar på en ny serie, det blir lite entonigt med

bara en serie efter ett tag 

Men den kommer handla om lilla Molly som blir lämnad utanför dörren till en vanlig familj i ett litet hus.

Dom bor i ett villa område i Riwewiew, och har medelmåttet med pengar. Dom har alltid velat haft ett

litet barn men har aldrig kunnat skaffa. Så får dom den här gåvan och när Molly växer upp blir mamman mer

överbeskyddat och Molly förstår hon är speciell.

Hejsan Ida här  

Ska bara säga att Julias internet har försvunnit och hon vet inte om hon kan lägga upp nästa del av Kärlek och besvikelse

Håller nu på med familjen Land så den kommer upp senare idageller imorgon

Nu vet ni det så hejdå   

Tidigare delar:

DEL 1  DEL 2

----------DEL 3----------

Jag sprang det snabbaste jag kunde till poolen, där vi hade vår första dejt. Jag bytte om till min bikini och satte mig ner i en av solstolarna och väntade. Det var helt folktomt det var inte så populärt som det var förut. Jag tittar mot huvudingången och väntar på att min älskades ansikte skulle komma ingående men icke. Den ända som kom var en ljushyad ung kille med bärnstens ögon, samma färg som hans.

Han kommer fram till mig, pratar med mig. Eller han ger mig ett påstående den exakta frågan han ställde var ” Du är Cecilia va?” Och den mörka rösten skulle jag alltid känna igen, jag reste mig upp först långsamt sen snabbare och utan jag visste hur var jag i hans famn där jag hörde hemma.

Vi pratade om vad jag hade gjort det här halvåret men när frågan hängde i luften: ”varför stack du?

Vart har du varit?” Han visste hur jag tänkte och svarade på min outtalade fråga. Hans svar var det värsta jag kunde få höra, jag fick inget alls. Jag visste att det inte skulle funka om han inte sa vart han varit så han fick en avskeds kyss och sen gick jag utan att vända mig om…

Han stoppade mig och tog mina händer gick ner på knä.

---------------------------------------------------------------------------

Okej den här blev ännu kortare men nästa är längre tror jag.

// Wilhelmina 

Hej på er!

Som ni säkert sett har Julia gjort ett shema för när hon ska lägga upp sina berättelser. Det ska inte jag göra eller kanske senare men jag ska i allafall börja på en till berättelse

Jag kommer självklart fortsätta på Familjen Sjölund men jag ska göra en annan också men jag vill starta en annan ochså för det blir tråkigt att göra på samma helatiden